En vecka går så fort. Meja växer och växer. Lite i huvudet och lite på höjden! Nu ser man att hon blivit större men hon är fortfarande "Betong-Berta", stor och tung. Hon äter som en häst och är lika aktiv som de vuxna hundarna. Mamma Sexy är förvånansvärt glad i Meja. Hon leker gärna och mycket med henne men har stor pondus och det är Bonita som får finna sig i att bli tuggad i svansen.

I helgen har vi varit i skogen och spårat i snön. Jag gjorde misstaget att låta Meja gå med Ki efter mej och Bonita i spåret. Hon drog i linan och vid något tillfälle hängde hon i selen. Jag tyckte nästan synd om stackars Bonita. Ki hade fullt upp med att försöka fånga in henne. När hon sedan gick sitt spår med Fozzie gick det bättre. Då gick Meja och jag en bit bakom och Meja spårade bitvis i Ki och Fozzies spår. Som tur är har snön försvunnit nu och det har blivit varmare och mycket trevligare att vara ute i skog och mark.

Resten av veckan har vi som vanligt tagit våra promenader med valpar och vuxna hundar i Kungsbackaskogen. De är fortfarande lika duktiga. Håller sig nära, kommer när man ropar även om de leker med varann och de har riktigt fina ingångar. Meja har jag lärt att gå runt och de andra har den andra fiskrkroksingången (Eller vad den heter.) Lite coolt måste jag säga!

Igår åkte jag, Carina, Linnéa, min dotter, Ki och alla hundarna till Tjolöholm och tog en härlig promenad ut mellan åkrarna. Sedan svängde vi av vid havet tillbaka mot slottet. Man får gå på en hög mur som har vass på vänster sida och havet till höger. Zolo var bara tvungen att bada! Tequila var på vippen att hoppa efter men hejdade sej i sista sekunden. Sedan bar det av upp på berget genom skogen. Där går man högt över havet längst ut på bergskanten. Och Zolo blev tvungen att störta ner och ta ett dopp till! Bonita och Sexy rusade efter och Meja sprang med men hejdade sig halvvägs. Hon fick spänna sina tår alldeles förskräckligt mycket för att lyckas ta sej upp på berget igen. Vi mötte två pensionärer som hade varit och fiskat öring. Vi ropade på hundarna och de kom och satte sig intill oss med en gång! De var så imponerade över våra duktiga hundar! Den ena farbrorn frågade mej vilken sort det var på valparna. Han hade aldrig sett något liknande förut! Jag föreslog S:t Bernhard men den gubben gick han inte på!