Vi tränade hundarna på att hämta dummiesar idag. Meja var på strålande humör som vanligt och blev helt vild när hon såg mej bära dummies. Hon hängde i dem hela tiden så jag fick bära dem högt och det var ganska jobbigt.

Jag lade ett spår till henne i bokskogen när vi gick bort till vår skogsruta. Ki fick passa Meja medan jag lade spåret för jag hade lagt henne tillsammans med de andra. Det blev ett stort U med en gammal halsduk i slutet. Jag droppade en skogspinne när jag nästan var ute på vägen, ifall, ifall..

Sedan gick vi till skogsrutan. Det började riktigt bra. Alla mina tre låg så fint medan vi kastade ut alla dummiesarna i rutan. Men när Ki skickade Zolo blev det för svårt. Meja var uppe flera gånger och jag fick säga till henne på skarpen för att hon skulle ligga kvar. Hon protesterade men fogade sej så småningom. Lite grann i alla fall. Bonita hade svårt att vara tyst så det var bra träning för dem allihop.

Efter att Zolo och Fozzie hämtat 7 dummiesar var provade jag att låta Meja leta. Oj, vad hon var duktig! Hon försökte spåra till att börja med men letade sej ut i rutan och hittade en dummy som hon kom in med! Det var riktigt roligt att se hur bra hon lärt sig av att titta på de andra. Jag skickade henne en gång till och fick ytterligare en dummy. Men den ville hon behålla själv.

Spåret hade legat i över 1 timma när Meja och jag gick för att spåra. Hon slog lite i början av spåret och glömde av sej emellanåt. Men efter några "tankestopp" kom vi till stället där jag gömt slutet. Hon missade det helt och fortsatte ut till vägen. Men pinnen jag droppat fick hon nos på och efter ett väldigt letande stack hon upp sitt lilla huvud med pinnen i munnen! Duktig Meja!

Nu har jag börjat tro att Meja kan bete sej som en "vanlig" nästan 7 månader gammal valp. Hon kan gå i koppel utan att ramla och ha spårselen på utan att gnaga på bröstbandet. Vi var i Tinaskogen idag, Ki, jga och alla hundarna. Till höger om bilarna i vår fina uppletanderuta lade jag ett spår till Meja. Spåret var nog 200 meter och hade väl legat i 45 minuter ungefär. Jag selade på och hon fick "damp" och kastade sej på sidan i gammal god stil. Men så lugnade hon sej. Jag tror att hon tycker det är riktigt kul att spåra. För hon satte ner näsan på vägen, hittade stället där jag gått in i skogen och spårade med bra fart utan den minsta tvekan. Hon slog ganska rejält på sina ställen men kom rätt när hon var klar. Det blev många 8-or runt träden. Hon spårade säkert 150 meter utan stopp idag. Men sean kom det. Rejält! Jag hade gett 100 spänn för att få veta vad hon tänkte när hon stirrade på mej. Till slut satte hon ner näsan och började slå. Men det var riktigt svårt. Efter 4-5 stora slag trodde jag hon givit upp men så plötsligt var hon iväg på spåret igen. Vi kom ner för en liten brant och närmade oss slutet när hon ville ut till skogsvägen vid sidan av spåret. Så ångrade hon sej och kom tillbaka till spåret igen. Gick fram ett par meter - sedan kräktes hon, stackarn. Hon var tapper och ville fortsätta men fick inte ihop det så jag selade av. Antagligen var hon hungrig och det var nog anledning till att hon kräktes. Det var ett tag sedan nu men när hon var yngre kräktes hon om inte maten kom när den skulle.

Innan vi åkte hem fick Bonita frispåra Mejas spår och det visade sej att slutet låg bara 6-7 meter från där Meja kräkts.

Så kan det gå. Vi tar nya tag snart igen.

Meja gillar helt klart att spåra. Hon är mycket säker när hon spårar och störs inte av varken mej eller linan. Jag går längst bak och det är bra drag. Med lite träning skall det här bli riktigt bra tror jag. Heja Meja!

Jag lade spår till Meja igår igen. Jag var tvungen att prova. Det har ju varit lite struligt med Meja och spår fram tills nu. Vi var ett helt gäng som åkte tillsammans. Catharina, Nemi, Lizlott, Funny, Carina, Tequila, Leo, Texas och så jag och mina tre. Vi promenerade en timma först. Det går inte att hoppa över. Man måste gå och njuta av den fina Tinaskogen. När vi kom tillbaka till bilarna kom Tina, Johan och Kissy. Tina mådde lite bättre som tur var efter sin eländiga maginfluensa.

Så småningom kom vi ut i skogen och fick lagt lite spår. Jag lade ett spår till Texas innan jag lade spåret som Meja skulle få. Texas spår var i bokskogen. Pinnarna lade jag tätt med tanke på att han var lite ringrostig. Det var ett tag sedan han och Leo var med. Det blev cirka 8 pinnar på 300 meter spår.

Meja fick ett spår i granskogen. Ett stort U som nog var 300 meter långt. Fotbollsstrumpan stack jag ner under en massa döda grangrenar som låg på marken. Kanske detta skulle vara för svårt för Meja men man får ju prova. Vi fikade en bra stund innan vi gick våra spår. Jag hade bakat bullar (!) och både Carina och Catharina hade goda kakor med.

Så var det dags för lilla Meja. Vi fick gå en bit innan vi kom fram till påsläppet. Jag tänkte att Meja skulle hinna kissa innan jag släppte på henne men det hade hon inte tid med. Så det gjorde hon efter påsläppet istället... Jag får vara noggrannare med det i fortsättningen.

Hon spårade jättebra denna gången med. Men hon tappar bort sej emellanåt. Då vet hon inte alls vad hon håller på med. Och sen plötsligt kommer ihåg igen och tuffar på som om hon aldrig gjort annat. Bra drag och jag är 15 meter bakom!

Bra drag i linan!

Spåret gick som sagt ganska bra men med "tankestopp" vid ett par tillfällen. Jag hade gått upp på en traktorväg och sedan av igen och det hade hon inga som helst problem med. Och fotbollsstrumpan hittade hon! Spåret var säkert en timma gammalt så jag tyckte Meja gjorde ett storartat spårarbete!

Nu funkar det! Poletten har ramlat ner! Hon har växt till sej!

Meja spårar! Med både sele och lina! Det är fantastiskt!

Jag fotade med mobilen medan Meja spårade!

Jag lade ett 100 meter långt spår som ett stort U och gömde hennes älskade fotbollsstrumpa. Det var eländig skog med mycket bröte. Gamla ruttnade träd och buskage att tränga igenom. Det brukar ligga under vatten där jag gick men det var torrt trots regn på sista tiden.

Meja var på hugget redan när vi kom ut ur bilen. Jag bestämde mej för att testa med sele och lina. Man vet ju aldrig det kanske funkar, tänkte jag.

Meja protesterade inte alls konstigt nog.

Hon satte ner nosen direkt och började spåra. Hon gnydde lite och det verkade lovande. Hon spårade kanske 25 meter. Sedan stannade hon upp och slog litegrann sedan fortsatte hon. Efter ytterligare en bit stannade hon och såg ut som om hon glömt vad hon höll på med. Där blev vi stående en stund. Jag passade på att ta loss linan från ett träd hon rundat och när jag var klar fortsatte hon. Att hon skulle hitta sin strumpa var jag ganska säker på och mycket riktigt. Hon slog och slog och sedan stack hon ner sitt huvud bland grenar och bråte. Och efter lite bökande kunde hon dra fram sin strumpa! Åh, vad roligt!

Meja med strumpa. Notera att hon har selen på!!!

Vi var kvar i skogen en bra stund efter att hon hittat strumpan. Hon var bra lycklig och ville inte sluta leka.

Senare på eftermiddagen när alla hundarna fått spåra kom Catharina och Nemi och gjorde oss sällskap i skogen. Hon skulle lägga spår till sin hund och jag bestämde mej för att lägga ett spår till till Meja.

Vi lade var sitt spår till våra små. Nemi älskar sin boll och eftersom hon är lite slarvig med att stanna vid föremål föreslog jag att Catharina skulle gräva ner bollen. Kanske skulle det tilltala Nemi. Och det gjorde det! Nemi var jätteduktig och de två kom strålande ut ur skogen.

Till Meja hade jag lagt ett långt (kanske 150m) rakt spår med strumpan i slutet. Skillnaden mot det förra spåret var åldern. Detta spåret hade legat 1 timma. Det första bara 10 minuter.

Men Meja tyckte inte att den lilla detaljen spelade någon som helst roll!

Hon spårade med bra fart och stannade bara till ibland. Inga utflykter åt något håll och strumpan hittade hon direkt. Den var dold så hon var riktigt duktig på att hitta den!

Tyvärr var batterierna slut i mobilen så det blev bara kort från det första spåret och de var ganska suddiga. Men nu är vi på gång. Häftigt!!

Varmt har det varit idag. Oerhört varmt. Men det är väl så en semester skall starta. Eller?

Hundarna och jag har hållit oss hemma idag. Vi orkade inte göra någonting. Åka bil har inte varit att tänka på. Så vi har varit i trädgården mest. Och tränat litegrann har vi faktiskt gjort!

Meja är så duktig med metallapporten! Vi har tränat att hämta den idag igen. Vi började häromdagen och det gick ganska fort. Först ville Meja inte ta den alls. Men så såg hon Bonita några gånger hämta och lämna den hos mej och plötsligt gick det riktigt bra!

Idag fortsatte vi med samma övning. Meja kom ihåg vad som skulle göras men tyckte det var lite svårt att komma ända fram. Så jag fick sitta still och låta henne vara så kom hon efter en stund. Vi blandade denna lite svåra övning med att hålla och byta mot godis. Alla hundarna tyckte det var jättekul.

Sedan fick alla tre ligga och en hund i taget jobba lite grann. Jag fick gå tillbaka med Meja några gånger men hon var riktigt duktig och låt långa stunder. Lite fjärr och positioner fick både Sexy och Bonita träna på. Lite krypträning för Bonita och sedan var det Mejas tur. Vi gjorde lite följaövningar med en liten godbit som belöning. Hon fick även träna på inkallning men efter två gånger blev det svårt att sitta still. Så det blev sitt kvar-övningar istället.

Sedan var det dags för det snart obligatoriska rådjuret!

Det stod och tittade på oss inte mer än 20 meter bort. Bonita tyckte det var för närgånget och sprang emot det en bit. Då vände det och gick iväg bakom husvagnen. Det lustiga är att ingen av hundarna jagar rådjuren här hemma. Sexy är inte pålitlig i andra fall men här hemma är det inte så alls. Jag satt på trappen och hundarna låg nedanför och lyssnade när rådjuret gick bakom husvagnen. Det knakade och brakade en hel del. Jag gick och hämtade kameran och smög iväg bakom husvagnen för att kanske ta ett kort men de är osynliga i terrängen så det blev inget med det.

Ett litet foto på det vi gjort mest idag blev det dock. Dricka vatten!

Meja växer och växer! Hon har blivit nästan lika stor som mamma Sexy. Det är ofta man ropar på fel hund. Dom är väldigt lika om man inte tittar ordentligt. Vild och galen är hon fortfarande lilla Meja. Men en härlig hund med glatt lynne och ett trevligt sätt.

Det fina vädret nu på våren har inneburit att vi varit och badat en del. Från att ha varit riktigt dålig på att simma har hon nu blivit riktigt duktig. Bonita har varit läromästare och hon har lärt både Meja, Nemi och Tequila att vatten är härligt och att simma efter bollar och pinnar är jättekul! Meja har kombinerat bollhämtning i vattnet med att samtidigt brottas med någon av syrrorna till Carinas stora förtret.

Tränar gör vi också. Det vardagliga med att gå lös och att låta andra djur vara. Och att lyssna på oss "mattar" - och jag tycker det går riktigt bra!

Igår skrämde alla hundarna upp en hare men jag ropade in dem alla tre. Trots att haren inte var många meter framför dem. Det blev jag väldigt glad för! Jag hade en liknande situation alldeles hemmavid häromdagen när Bonita och Sexy stack iväg åt vänster. När jag tittade upp stod där ett rådjur. Jag ropade på Bonita och bägge vände och kom tillbaks. Jag blev lite förvånad över att de vände med en gång och tänkte att jag hade tur men det verkar funka att bryta dem. Den gången var Meja kvar hos mej. Hon hade nog inte ens märkt rådjuret.

Jag hade tänkt spåra med Meja. I alla fall till att börja med. Vi har lite planer på att träna rapport så småningom. Catharina, Carina, Ki och jag. Men först skall Meja få lära sej att spåra. Tequila spårar jättebra och har gjort sedan första gången hon fick på selen. Meja är dock inte likadan. Till att börja med vill hon inte ha spårselen på sej. Absolut inte! Så hon stoppar fångar upp selen med munnen och gnagar på den tills den går sönder. Så jag tänkte prova med halsband och koppel istället. Men hon lyckades göra likadant med halsbandet som med spårselen så det gick ju inte så bra heller. Ett retriverkoppel hade jag och det brukar hon tycka är ok att ha på när vi är ute och går. Men nej då. Då ramlade hon på sidan och sprattlade med alla benen i luften med flit. Stöööön, vilken hund. Hur svårt kan det vara??

Jag lade några spår och gick med lös hund på spåret och hon spårade - inte alls.

Så vi jobbade hemma på föremålsintresset istället. Hon fick vara med när jag tränade uppletande med Bonita. I Kungsbackaskogen vallade jag en smal korridor i lövskogen och lade en kotte längst ut. Sedan skickade jag Bonita att hämta den och Meja fick titta på. När vi gjorde det för tredje gången stal Meja kotten ur Bonitas mun när hon kom tillbaks in med den. Jag lade ut kotten igen och så följde jag med Meja tills hon satte på nosen och letade sig ut i rutan och hittade kotten. Detta tyckte Meja var roligt! Hon kom tillbaka till mej med kotten och sedan skickade jag dem växelvis några gånger till.

Häromdagen lade jag ett nytt spår till Meja när jag och Carina var i Fjärås. Tequila spårar fortfarande bra och tycker det är jättekul! Vårt spår var ett stort U med bara en fotbollsstrumpa som slut. Den var grön och jag lade den under blåbärsriset för att den skulle vara helt osynlig. Den låg väl efter 75 meter. Jag fortsatte gå till vägen och alldeles innan jag kom ut på den gömde jag ytterligare en strumpa. Ifall hon missade den andra eller (Hoppades jag!) om hon blev inspirerad och ville hitta fler strumpor.

Det började ungefär som sist men så började hon spåra riktigt duktigt! Men där kroken på U:et började tappade hon spåret och sprang tillbaka till mej. Jag frågade henne var hon hade sin "buse" och då gick hon ner med nosen igen och fortsatte att spåra. När hon så fick strumpan "i näsan" så blev det en väldig aktivitet! Hon slog och slog runt i blåbärsriset och så hittade hon den. Vilken glädje! Hon hoppade och sprang och kastade strumpan i luften! Vi kampade och jag kastade den och vi kampade lite till. När hon lugnat sej en aning tog jag undan strumpan och drog mej lite framåt. Då stack hon iväg och spårade sig fram till den andra strumpan!

Det verkar som om vi är på rätt väg!

Vi har tränat lite avlämnande av föremål hemma. Hon är ganska duktig på att komma in med pinnar och bollar och sitta vid min sida. På jobbet när vi gått i skogen på lunchen vill alltid Meja ha en pinne med sig tillbaka till bilen. Men jag vill ha henne kopplad sista biten så hon har lärt sig att sitta vid min sida medan jag tar på henne kopplet - med pinnen i munnen.

Vi har också börjat träna att hålla i apportbocken. Träapporten var inga problem alls men metallen tyckte hon inte om. Jag brukar sitta i trädgården och träna både att hämta och att hålla. Bonita fick henne på andra tankar. När hon hämtat metallen ett par gånger gjorde Meja likadant! Så enkelt det kan vara ibland!

Vi tränar mycket ligga stilla och sitta stilla. Det är inte lätt att vara liten och se andra springa men hon är duktig och läraktig.

Idag har Carina, Tequila, Meja och jag varit i stan på promenad med koppel på. Puh, det var jobbigt!

Jag kan inte säga att Meja tyckte det var jättekul att gå i koppel. Jag hade ett ärende på banken och Carina fick stå utanför med bägge valparna. Sedan gick vi till Carinas frissa för att visa valparna. En kund som var före detta klasskamrat med Carina bjöd på hundgodis och valparna stortrivdes! Utanför på gatan träffade vi ett par kompisar med en cockerhane. Lite av varje hände på vår lilla stadspromenad och valparna hade nog rätt trevligt verkade det som.

På väg tillbaka till bilen träffade Meja en äldre farbror som var lite rund under fötterna. Hon gillade honom skarpt och han pratade med henne. Han konstaterade snabbt att hon var GAIS-are. Men en annan lite vinglig farbror sade bestämt att ÖIS-are var hon. Det såg han bestämt. Och Tequila såg ut som en 08. Hur han nu såg det? Dom blev nästan ovänner där dom stod och tjoade men valparna tittade intresserat på dem.

När vi äntligen kom tillbaka till bilen för att hämta de andra hundarna gick vi en promenad längs ån och hundarna fick springa och leka som de ville. Både Meja och Tequila är mycket förtjusta i vatten och vi fick hejda dem flera gånger från att ta ett dopp.

När vi packat in oss i bilen för att åka hem somnade Meja nästan innan hon lagt sej. Så vi får göra det här fler gånger. Om inte annat är det väl hög tid att vänja dem vid att gå i koppel.

En vecka går så fort. Meja växer och växer. Lite i huvudet och lite på höjden! Nu ser man att hon blivit större men hon är fortfarande "Betong-Berta", stor och tung. Hon äter som en häst och är lika aktiv som de vuxna hundarna. Mamma Sexy är förvånansvärt glad i Meja. Hon leker gärna och mycket med henne men har stor pondus och det är Bonita som får finna sig i att bli tuggad i svansen.

I helgen har vi varit i skogen och spårat i snön. Jag gjorde misstaget att låta Meja gå med Ki efter mej och Bonita i spåret. Hon drog i linan och vid något tillfälle hängde hon i selen. Jag tyckte nästan synd om stackars Bonita. Ki hade fullt upp med att försöka fånga in henne. När hon sedan gick sitt spår med Fozzie gick det bättre. Då gick Meja och jag en bit bakom och Meja spårade bitvis i Ki och Fozzies spår. Som tur är har snön försvunnit nu och det har blivit varmare och mycket trevligare att vara ute i skog och mark.

Resten av veckan har vi som vanligt tagit våra promenader med valpar och vuxna hundar i Kungsbackaskogen. De är fortfarande lika duktiga. Håller sig nära, kommer när man ropar även om de leker med varann och de har riktigt fina ingångar. Meja har jag lärt att gå runt och de andra har den andra fiskrkroksingången (Eller vad den heter.) Lite coolt måste jag säga!

Igår åkte jag, Carina, Linnéa, min dotter, Ki och alla hundarna till Tjolöholm och tog en härlig promenad ut mellan åkrarna. Sedan svängde vi av vid havet tillbaka mot slottet. Man får gå på en hög mur som har vass på vänster sida och havet till höger. Zolo var bara tvungen att bada! Tequila var på vippen att hoppa efter men hejdade sej i sista sekunden. Sedan bar det av upp på berget genom skogen. Där går man högt över havet längst ut på bergskanten. Och Zolo blev tvungen att störta ner och ta ett dopp till! Bonita och Sexy rusade efter och Meja sprang med men hejdade sig halvvägs. Hon fick spänna sina tår alldeles förskräckligt mycket för att lyckas ta sej upp på berget igen. Vi mötte två pensionärer som hade varit och fiskat öring. Vi ropade på hundarna och de kom och satte sig intill oss med en gång! De var så imponerade över våra duktiga hundar! Den ena farbrorn frågade mej vilken sort det var på valparna. Han hade aldrig sett något liknande förut! Jag föreslog S:t Bernhard men den gubben gick han inte på!