Nu funkar det! Poletten har ramlat ner! Hon har växt till sej!

Meja spårar! Med både sele och lina! Det är fantastiskt!

Jag fotade med mobilen medan Meja spårade!

Jag lade ett 100 meter långt spår som ett stort U och gömde hennes älskade fotbollsstrumpa. Det var eländig skog med mycket bröte. Gamla ruttnade träd och buskage att tränga igenom. Det brukar ligga under vatten där jag gick men det var torrt trots regn på sista tiden.

Meja var på hugget redan när vi kom ut ur bilen. Jag bestämde mej för att testa med sele och lina. Man vet ju aldrig det kanske funkar, tänkte jag.

Meja protesterade inte alls konstigt nog.

Hon satte ner nosen direkt och började spåra. Hon gnydde lite och det verkade lovande. Hon spårade kanske 25 meter. Sedan stannade hon upp och slog litegrann sedan fortsatte hon. Efter ytterligare en bit stannade hon och såg ut som om hon glömt vad hon höll på med. Där blev vi stående en stund. Jag passade på att ta loss linan från ett träd hon rundat och när jag var klar fortsatte hon. Att hon skulle hitta sin strumpa var jag ganska säker på och mycket riktigt. Hon slog och slog och sedan stack hon ner sitt huvud bland grenar och bråte. Och efter lite bökande kunde hon dra fram sin strumpa! Åh, vad roligt!

Meja med strumpa. Notera att hon har selen på!!!

Vi var kvar i skogen en bra stund efter att hon hittat strumpan. Hon var bra lycklig och ville inte sluta leka.

Senare på eftermiddagen när alla hundarna fått spåra kom Catharina och Nemi och gjorde oss sällskap i skogen. Hon skulle lägga spår till sin hund och jag bestämde mej för att lägga ett spår till till Meja.

Vi lade var sitt spår till våra små. Nemi älskar sin boll och eftersom hon är lite slarvig med att stanna vid föremål föreslog jag att Catharina skulle gräva ner bollen. Kanske skulle det tilltala Nemi. Och det gjorde det! Nemi var jätteduktig och de två kom strålande ut ur skogen.

Till Meja hade jag lagt ett långt (kanske 150m) rakt spår med strumpan i slutet. Skillnaden mot det förra spåret var åldern. Detta spåret hade legat 1 timma. Det första bara 10 minuter.

Men Meja tyckte inte att den lilla detaljen spelade någon som helst roll!

Hon spårade med bra fart och stannade bara till ibland. Inga utflykter åt något håll och strumpan hittade hon direkt. Den var dold så hon var riktigt duktig på att hitta den!

Tyvärr var batterierna slut i mobilen så det blev bara kort från det första spåret och de var ganska suddiga. Men nu är vi på gång. Häftigt!!