Hela påskhelgen har Meja varit i skogen tillsammans med syster Tequila och de vuxna hundarna. Hon är en riktig tuffing lilla Meja. Framåt och trygg i sej själv. Hon tar för sig och busar och umgås med stora och små. Det är ganska stor skillnad mot Bonita som var lite osäker och enormt aktiv som liten. Bonita har blivit en lugn och harmonisk ungtik och är en bra vuxen förebild för Meja. De två tävlar nästan om vem som kan gå runt mej för att sätta sig fint. Ibland blir det så att Meja är snabbast och då sätter sig Bonita nästan ovanpå henne! Men det bryr hon sej inte om.

Hon är riktigt duktig på att sitta kvar när jag ber henne om det. Så bilburen kan jag öppna utan att hon far ur den. När vi är i Kungsbackaskogen brukar jag alltid sätta alla tre utanför bilen medan jag stänger/öppnar bakdörrarna och låser/låser upp. Men jag har haft mycket gratis där. Det är ju bara att göra som de vuxna hundarna. Himla enkelt!

Lugn och trygg sa jag att hon var. Och det är hon verkligen! Idag hade jag besök av en kompis med en bc hanne som heter Pontus. En jättetrevlig hane i 6-års åldern. Meja gillar honom skarpt. Vi stod ute i trädgården medan snön vräkte ner och hundarna hade riktigt roligt. Dom lekte med pinnar, en sadelväska och en gammal damsko som Sexy hittat på ängen här hemma. Då började det plötsligt smälla utav bara den! Det var några pojkar med påsksmällare som stod uppe på vårt berg. Alla hundarna skingrades vid första smällen men när dom insåg att det inte var i vår trädgård fortsatte dom leka som om inget hade hänt. Jag tyckte inte det var någon ide att göra affär av detta. Och förresten - vad skulle man gjort då? Så jag lät bli och hundarna struntade också i det. Det var ju himla roligt och skönt! Nu är det kväll, vi är inne och jag sitter vid datorn och hundarna sover så gott! Men imorgon skall vi åka till Tinaskogarna igen och lägga spår. Catharina och Nemi gick ett litet valpspår idag. Nemi är väl inte 100% koncentrerad hela tiden men det gick riktigt bra, sa Catharina efteråt. Jag tänkte börja med att kasta pinnar i skogen för att lära Meja att sätta på näsan. Men frågan är väl om hon inte redan gör det. Jag kastade en spårpinne till Bonita i trädgården förut. Och när hon skulle lämna den till mej stal Meja den helt sonika. Efter en stund hade hon lagt den och glömt den för något annat. Då frågade jag henne var hennes pinne var och hon stack iväg och letade upp den igen. Då blev jag impad! Kanske det var en tillfällighet, men coolt var det just då!

Meja är en kalas-pingla tycker jag!